Ja oj vad ska jag skriva här då, svårt att veta vad man ska skriva om när man inte är så erfaren. Som sagt, jag har jättesvårt för att ta till mig andras känslor och säga att jag älskar personer och sånt där. Så det har väl blivit att jag varit mer försiktig, vill inte hoppa in i något förhastat om man säger så. Visst finns det saker jag ångrar men även sånt jag önskar jag kunde göra igen och kanske göra något av. Jag har alltid trott att jag kommer va ensam resten av mitt liv ifall jag fortsätter trycka folk åt sidan. Alltid finns det något man ska klaga på, tyvärr. Men sanningen är väl att jag är rädd att det som sårat mig ska såra mig igen, på något sätt.. För när det har varit som bäst har det alltid slutat dåligt, det är något med mig som gör att ingenting fungerar. Det är väl bara min ständiga otur som dyker upp överallt. Men fastän jag får kärlek att låta som något dumt, tror jag att det är det finaste som finns när det fungerar.