Som sagt, ni kanske förstått att jag är livrädd för döden.. Och ensamhet, vill verkligen inte bli lämnad ensam. Vill inte att någon ska behöva dö, det är så orättvist. Jag vet inte vad som händer efter döden, men hoppas på ett liv efter det här. Så man inte bara ligger där i kistan och inte finns mer.. Tröga tankar jag har. Men det är nog den största fobin jag har, döden är inte ett alternativ för mig.

Men det är inte det enda, är rädd för allt som har med sprutor och nålar att göra. Kan inte rå för det om jag börjar gråta när jag ska ta en spruta, det måste varit nått som gick fel när jag var liten, varför är jag annars så jävla rädd för sprutor..?

En stor fobi är även fötter. Sjukt, jag vet. Men jag verkligen hatar fötter, de är äckliga, helst stora fötter........ Älskar däremot bebisfötter. Jag står verkligen inte ut av att vara nära en fot, kan inte ens röra i dem. Bara mina egna.

Och alla är vi ju lite rädda för mörkret, men jag tycker det har blivit värre på sista tiden. För förut gjorde det inget om jag gick själv genom skogen, men nu tror jag att jag sett för mycket skräckfilmer så jag kan verkligen inte vara i skogen själv. Inte ens på gatan själv i det becksvarta.. Vem vet vem som står och lurar i buskarna och bara väntar på att få komma och våldta en? Hoppas jag lär mig vara ute själv i mörket, ett annat alternativ är väl att gå självförsvars-kurser, så man kan slå ner den som försöker nått.