Blev lite nostalgisk när jag satt och ladda upp alla england bilder på fejjan. Insåg att jag nog förmodligen aldrig kommer flytta hem igen. Och det betyder att jag aldrig mer kommer bo på samma ort, om inte jag och Elina läser vidare på samma ställe, som min bästa vän. Hur kommer detta påverka oss? Tänk så är inte vi likadana om tre år, tänk så är inte jag som dig och du som mig? Hur ska jag klara mig? Och hur ska jag klara mig utan mina syskon som alltid funnits i rummet bredvid, vi kommer aldrig mer bo tillsammans. Nästa gång jag flyttar kommer vara här när jag byter lägenhet och när jag flyttar för att bygga bo. Hur ska min lillasyster göra nu, jag har alltid haft min storasyster att vända sig till, min närmsta syster, hon som förstår mig. Hur ska min lillasyster göra nu, hon har inte mig att vända sig till så fort hon får chansen, visst hon har fortfarande Yen. Men jag vill ju alltid kunna finnas där för henne, se henne växa upp och bli som mig och Yen. Kommer aldrig mer bo hemma i kära Malmis, mamma kommer aldrig mer vakna upp och se att spegeln står på golvet. För det är ingen annan som ställer den där, förutom jag. Och nu under de här åren kommer dom flytta också, och dom kommer lämna mitt rum. Dom kommer inte spara ett rum åt mig och mina möbler, för det är onödigt att ha för många rum när ingen använder dom. Och jag kommer aldrig mer fara varannan helg till pappa, kommer aldrig mer ha det som rutin. Jag kommer åka dit så fort jag får chansen, men det är inte alltid jag kan varannan helg. Nu kan jag ärligt erkänna, för första gången sen jag flytta hemifrån, att jag har lite hemlängtan. Eller inte längtan, snarare saknan. Men allt det jag lämnat nu, kommer alltid finnas kvar. Jag har inte lämnat det helt, det hade jag aldrig kunnat göra.