Nu är man hemma. Ska inte göra något annat idag än att ta de lugnt och ta hand om min axel. Idag var verkligen värsta dagen någonsin, har lyckats sänka skotern, eller rättare sagt båda skotrarna men som tur är hade ena skotern skidorna på land så den kunde vi ta upp. Den andra var de lite värre med. De är inte så tjocka isar har jag märkt.. Aldrig mer älven!

Allt börja med att jag hamna på blank-is och kom ingenstans, jag skaka och gasa och försökte komma därifrån, medans såg jag att de började bildas ett hål under skotern. Pappa hade farit i förväg och när jag inte kom så vände han. Han ställde sig bredvid min skoter, de var då allt braka. Båda skotrarna for ner i hålet men som sagt, vi kunde dra upp pappas. Jag följde me skotern ner i hålet, men pappa lyckades kasta sig åt sidan. Jag fick använda skotern för att försöka klättra upp ur hålet och när jag väl kom upp fick jag sakta sakta försöka krypa undan, så att isen inte skulle rasa igen. Vi tillbringade en hel timme med att hugga träd som vi sedan försökte placera under skotern så den inte skulle rasa mer (för den hängde med baken och lite av sidan på isen). När vi hade placerat några träd därunder som även stod mot isen, så högg vi lös skotern från isen (så då stod den alltså på pinnarna). Men eftersom skidorna var under isen fick vi stå på pinnarna och hugga lös skidorna också. När de var klart fick vi försöka bogsera den med andra skotern. Så då gällde de full gas. Skotern flög upp från hålet och då såg vi att det hade börjat bildas ett till hål framför de första hålet. Men de hann aldrig rasa, för då gällde de raka spåret hem. Vart ganska så blöt..

Nu ska vi äta och sen ska jag bara sova och återhämta mig. Har bilder men vet inte hur jag ska få de till datorn, för har ingen överföringskabel.