it's strange how things end up
Imorse försov jag mig som vanligt, så fick stressa såklart, men denna gång väldigt tyst. Då går de verkligen inte att stressa, tyvärr. Efter skolan blev de att fara och köpa förköp åt alla, sen for man hem igen och sen dess har jag inte hunnit göra något vettigt. Har bara hunnit kika gossip, äta och umgåtts med syster. Nu ska jag hoppa i duschen och sen vill jag se vad denna torsdag har att erbjuda.
Och förresten, har verkligen börjat inse nu. Jag har flyttat, jag bor inte själv, hur overkligt är inte det? Förut var det min verklighet, och innan jag flyttade så var det min fantasi, inte kunde man tro att jag nu, tre månader senare, skulle sitta här igen. Och nu känns de som att de här tre månaderna bara blåst förbi, som att jag aldrig bodde där, som att jag aldrig handlade på lappkonsum, som att jag aldrig har varit i varggropen, som att jag aldrig legade sömnlös på nätterna för att jag kollade scrubs, som att jag aldrig saknat mina vänner som jag har här, som att jag aldrig träffat de fina vänner jag träffat där, som att jag aldrig legade uppe vissa nätter och pratade med en så himla himla fin, som att jag aldrig satt i fönstret på tredje våningen och drack kaffe med fina kompisar, som att jag aldrig impulssprang in i skogen för att jag hade för mycket i mitt huvud, som att jag aldrig upplevde tre decimeter snö, som att jag aldrig träffat världens fränaste kemilärare, som att jag aldrig mognade där, som att ingenting hänt helt enkelt. Det känns konstigt, riktigt konstigt.
