Glöm inte bort mig
Jag brukade jämföra oss med andra. Och inse hur bra vi hade det, hur jävla bra vi var. Jag jämför oss fortfarande, även fast jag vet att du inte jämför dig & mig längre. Nu ser jag bara ett stort hål och ingenting om oss längre. Vi är inte vi, vi är inte något vi längre. Du är du och jag är jag. Du har valt att ta en annan väg. Och jag vet inte om jag klarar mig ensam på den vägen vi brukade gå på.. Vet inte hur allt kunde gå så fel, från ena sekunden till den andra hann vi starta ett världskrig. Och detta världskriget fortsätter, jag har makt för att stoppa det, men det går inte. För du vill inte att jag stoppar det.. Jag vill veta om du fortfarande ser mig på det sättet, men jag antar att du inte gör det. Jag vet inte längre. Allt känns så onaturligt, när jag tänker efter så är du orsaken till allt. Om jag är ledsen, är det pga dig. Om jag är glad, är det pga dig. För du och jag var vi. Alla visste det, jag visste det, du visste det. Just nu jämför jag oss med två andra människor som jag tror är likadana som du och jag en gång var. Jag ser bara alla andras leende och sen dig och mig på två olika sidor. Jag ser hur dom är tighta och hur bra dom har det. Hur kul dom har tillsammans. Jag orkar inte fantisera längre. Det svider i mig att inse att jag ska flytta bort från dig och från det som en gång var oss. Men om jag måste leva med att inte ha dig vid min sida är det lika att jag flyttar så jag kan tänka framåt och inte påminnas av dig genom att vara på samma ställen som vi en gång var, göra samma saker som vi en gång gjorde. Jag önskar bara jag kunde stanna här nog länge så att allt kunde bli bra igen. -Kom ihåg mig, jag kommer alltid komma ihåg dig.
Kommentarer
Trackback
