It's hard faking a smile, when you feel like you're falling apart inside.
Det är konstigt hur du och jag kunde bli helt andra människor. Nått som inte är konstigt är att du är anledningen till att jag blivit en annan människa. Men det är konstigt att du inte verkar bry dig om mig längre, för jag bryr mig om dig. Du ändrar personlighet helatiden. Ibland finns jag i ditt liv, och ibland finns jag inte. Det är extra konstigt att du inte gör något åt att jag inte finns i ditt liv just nu, det trodde jag alltid att du skulle göra. Men du har ju din personlighet att leva upp till, du kan inte falla för någon annan. Du kan inte låta någon annan få dig att göra som de vill. Därför är det upp till mig att finnas i ditt liv eller inte, för du verkar inte bry dig vilket som. Vet att detta bara är tillfälligt, men kände att jag behövde få det sagt. För snart vet jag att jag finns i ditt liv igen, och då tycker jag du ska veta vad jag tycker nästa gång jag inte finns i ditt liv. För det blir en nästa gång, det blir det alltid. När jag väl finns i ditt liv igen, då vet jag att det var jag som gjorde så att jag hamnade där. Det är inte jag som ska behöva göra så att jag finns i någon annans liv. Om jag vill ha någon i mitt liv gör jag allt för att den ska finnas där, inte lämnar den utanför och glömmer bort den gång på gång. Men just nu är inte jag bra nog för dig tydligen. Men vet du vad? Jag är alltid bra nog.
Kommentarer
Trackback
