det tar aldrig riktigt slut



Jag andas fortfarande, men jag är inte säker på att jag lever. Sätter bara ena foten framför den andra och lyckas på något sätt fortsätta gå framåt. Nio dagar in på det nya året är allt precis som förut. Fan. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0