Sista sommarlovshelgen spenderade jag med att på fredag ha himla kul med mina vänner och på lördag ha de lite mindre kul men ändå bra ute i skogen med massa grabbar. Vet inte vad, men det var behövligt känner jag. Har fiskat och inte fått en enda fisk, idag blivit bjuden på god mat av finaste pappa och nu kvällsmys med några filmer innan det är dags att ställa alarm för skola imorgon. 

Idag har varit en riktigt bra dag! Kan inte ens minnas sist jag började mina inlägg med något positivt. Har jobbat och det var inte ett dugg jobbigt alls, känner att mitt liv börja flyta samman och jag kan även dra på smilbanden lite. På måndag slutar mitt tillfälliga liv (jobba tills jag dör och dåsa i sängen istället för att träna) och jag återgår till mitt gamla vanliga helt okej liv faktiskt (skita i plugget, träna, skratta och längta till positiva saker som förgyller de tråkiga dagarna). Och nu är det helt enkelt inte länge kvar till vintern och allt vad det innebär, och jag tror nog det är det som gör att jag är så ovanligt glad idag, det plus det faktum att jag mest troligt jobbat min sista dag detta sommarlov. Nu ska jag hitta på något med världens bästa tjejer och imorgon blir det en efterlängtad fika med besti innan jag far till frisören och gör något drastiskt åt detta elände. 

Sen jag kom hem från alldeles för saknade och olagligt fina kroatien har jag jobbat och knappt haft en ledig stund. Det var fyra veckor sen. Nu återstår en vecka av möjligtvis jobb och till helgen sista minuten ståhej innan skolan börjar igen. Faktiskt så känns det inte allt för tokigt att komma tillbaka, för när tvåan är gjord har jag bara en tredjedel kvar. Och att börja skolan igen innebär också att det bara är fyra månader kvar tills jag blir arton kalla januarimånader och får mitt efterlängtade körkort. Tvåan blir nog bra tror jag.

Jobbat på, skitit i bloggen, sovit hur många timmar som helst, glömt bort mina vänner, överanalyserat saker. Dagar fyllda av mycket ointressanta saker tyvärr. Och så slänger vi in lite onödigt vetandet såhär mitt i min intressanta livsviktiga historia: 1. För prick ett år sedan var jag och elina i london och 2. för exakt 359 dagar sedan flyttade jag hemifrån. Förövrigt så börjar verkligheten om mindre än två veckor, under dessa veckor vill jag hinna jobba ihjäl mig (om jag inte redan är död), handla massvis av kläder i luleå, fara till fjälls, äta gomiddag me mina bästa vänner, gå i shorts, bada och ha en/flera galna nätter sista möjliga tiden av sommarlovet. Ikväll tog jag steget och vågade gå till graven för att hälsa på, lämna ett ljus och inse det ofattbara än en gång. Och helt plötsligt var det dags att hoppa ner under mitt nybäddade täcke och sova ut. Att jag börjar tolv.nollnoll imorgon är nästan värt en skönhetssömn, tack för mig.

Min lust för att blogga har dött ut i samma takt som ångesten över att "sommaren" är slut intog. Förra helgen tillbringade jag i pitestad med helt otroligt bra personer och denna vecka samt igår har jag spenderat på jobbet, cash is king. Idag har jag varit ledig och imorgon är de jobb igen, ledigheten firades inte i luleå som för alla andra invånare i denna tråkiga håla, utan det firades med plättar. Ger mig själv en stor applåd som för en gångs skull under två veckors tid orkat göra middag. Idag kom även min fina lillasyster och mamma hem, jag som inte träffat lillasyster på snart två månader fick ett glädjerus inom mig när dom kom - som snabbt försvann när jag insåg att min syster som är fyra år yngre växt om mig. Annars då? Livet är inte klimax, vill rymma härifrån. Åt helvete långt härifrån. Jag försöker att inte låta allt för negativ till augustimånad och allt annat just nu, genom att dela med mig av fyra lyckliga bilder från kroatien och en låt jag tycker är fin, himla fin.
Just nu önskar jag att du skiner där uppe, skiner för oss här nere.