vi är dom som fallit rest och klarat sig.

2012. Detta, tragiska och sorgliga men ändå fina på sitt eget sätt, år tar slut om sex timmar ungefär. Jag har jobbat och stått i hela dagen och nu har jag just klivit ut från duschen för att invänta min finaste person som jag ska bjuda på middag då vi båda är föräldralösa en dag som denna. Borde sätta igång att göra mig nyårsfin med klänning och hela köret, men känner att jag måste blicka tillbaka på detta år innan det. 

Det här året har förändrat allt, har förändrat mig. Borde säga att förra året, året jag flyttade hemifrån och fick hjärtat krossat gjorde det. Men efter det här året så kan jag gott säga att det var ingenting jämfört med detta. Det började med att på våren och vintern vara så fin och underbar till att på sommaren bli världens sämsta och jobbigaste på länge. Jag har varit med om saker jag aldrig trodde jag skulle orka. Sommaren började med cancer, den där helvetes äckliga cancern. Och fortsatte med att han, killen jag känt längst i hela mitt liv, min bästa vän på grundsskolan, han som hjälpte mig upp när jag inte hade någon annan de första fyra åren i skolan, dog. Ja, han dog, och jag har ännu inte förstått det. Så overkligt, så hemskt. Äckliga cancerhelvete och dödsfall. Och när allt var som värst, så skickade min fina pappa iväg mig till kroatien med min bästa vän vilket förändrade allt. Jag kunde andas igen och jag levde, åtminstone för en månad. Du är min hjälte pappa. Jag for hem lite tidigare än väntat därifrån för att sjunga på marcus begravning, och det var det jobbigaste jag någonsin gjort, i hela mitt liv. Men även det finaste jag någonsin gjort och kommer kunna göra. 

Men det här året har inte bara varit sorg och tårar, för jag har växt. På sätt jag inte trodde var möjligt. Och jag är tacksam nu att vi har klarat ett halvår av cancerhelvetet bra och att jag nu kan minnas tillbaka på marcus utan att brista ut i gråt varje gång. Jag inledde hösten med att börja både tvåan och få ett jobb, vilket visade sig vara en riktigt tidskrävande sak. Jag har stressat, jobbat och varit förbannad mycket då alla vet att jag inte kan hantera stressiga situationer. Jag har även träffat världens snällaste och finaste kille, som jag inte alls förtjänar på något sätt. Han gjorde detta halvår till det så mycket bättre. Julen var mysig och fin, för det är inte ofta hela familjen är samlad på samma ställe. Nu ska jag fira in det nya året, 2013, med mina vänner. Även fast jag inte får chansen att fira in det med båda mina solstrålar, så ska vi göra det bästa av saken. För vet ni vad? Inget kan stoppa denna kvällens humör då jag fyller arton heliga år om tretton ynka dagar. 2013 ska vi göra till så mycket bättre.


Kommentarer
Moster petunia

Önskar dig världens bästa 2013 Yonna. Du har träffat en jättefin kille, men jag måste säga att han är den lycklige som fått dig! Du är fantastisk! Varm kram till dig finaste Yonna. <3

2013-01-01 @ 10:52:14


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0