Hej hå hej hå va tiden gå. Men det är helt enkelt för att livet är i glans just nu, för vet ni vad? För exakt en vecka sen fick jag äntligen mitt efterlängtade förbaskade körkort! Jag trodde jag hade överskattat livet med körkort, livet som en fri fågel. Men ack vad jag hade fel, det är så härligt och kan redan lova att få körkort är ett av människans topp tio ögonblick i livet. Inte nog med att jag har rullat runt på fyra hjul den närmsta veckan så har jag även fått en till liten kusin, så söt så ja ba vill äta opp na. Och nu ska jag skjutsa lillasyster på träning och sedan fara till min pojke och rusta upp hans toalett med nya ikeaprylar. 

Men fredag var även en känslosam dag. För i fredags skulle marcus fyllt arton år. Han skulle blivit precis lika gammal som mig. Och som vi har väntat på den här månaden i så många år när vi var mindre. Det gör ont i precis varje liten skör kroppsdel med vetskapen om att han inte fick uppleva den, och att hans familj fick uppleva den utan honom. Så ont. Jag hälsade på graven med mitt hjärtat i halsgropen, och öppnade mig totalt. Så skör och sårbar. Jag undrar om du lyssnade, och om du skrattade åt mig så som du alltid skrattade. Ett sånt där skratt som bara gjorde att ingen kunde hålla sig för skratt. Jag undrar om du har hittat vänner i himlen som skrattar med dig nu. Saknade du, vi kommer aldrig glömma bort dig.