Idag är en riktigt stor dag, den har förutsättningarna att bli världens bästa eller världens sämsta. Den betyder så himla mycket för de flesta runt mig, och jag vet inte hur jag ska hantera situationen. Men bortsett från den här dagen så har allt gått så snabbt, skolan tar upp all tid, försöker hinna med att leva också men det verkar som att jag har glömt bort hur man gör. Har hunnit vara på gymmet två gånger den här veckan, och fler ska det bli. Känner mig motiverad för en gångs skull och då är det lika att köra fullt ut, trots att min träningsvärk i armarna inte kommer försvinna i första taget och träningsvärken i mina ben snart dyker upp. Det som glädjer dagarna nu är det faktum att min familj är guld värd, och pappa som gett mig en ny glänsande vit iphone bara sådär spontant, tror han visste att det var det som behövdes. Annars så flyter dagarna förbi, eller ska man kanske säga tränger, drar och sliter sig förbi. Nu är det helt plötsligt snö ute på backen och kring 7 minusgrader. Och jag har insett att, i denna värld är ingenting permanent. Inte ens våra problem.