Snart ger man upp skolan alltså, alla dessa hopplösa arbeten man får och alla dessa tomma dagar utan någonting meningsfullt. Livet rullar på i vanlig ordning på ytan, medan allt är huller om buller på insidan. Vi känner typ ingenting, men ändå känner vi så himla mycket på samma gång. Man går runt och hoppas denna höstdepression är just det, en höst-deppression. Hoppas solen kommer fram så vi får le igen, den borde varit här redan igår. Så nu försöker jag bota denna tråkiga dag som enbart innehöll skola och teorilektion, med nyaste avsnittet av gossip girl och en iskall cola. Tänkte säga att livet är allt bra ibland, men gör nog inte det, för denna dag hade kunnat vara så himla mycke bättre. Dock så har min nådigt jobbiga träningsvärk på innerlåren försvunnit, så nu kan jag åtminstone gå normalt. Tänk att jag nästan tackade nej till jobb i söndags pga den, undrar vem fan de var som sa att träningsvärk är skönt.