Det skrämmer mig hur mycket allt har förändrats. Det tar i när jag inser att jag inte vågar berätta allt för dig längre. Jag törs knappt höra av mig till dig längre, med tanke på hur du ska reagera. Jag är rädd, vet inte vad jag ska göra. Har försökt med allt, men du har aldrig tid för mig längre. Jag saknar dig riktigt riktigt mycket.

Det känns så fel när jag inser att jag sörjer våran vänskap. Och det skrämmer mig att det känns som att du har dött, att du inte finns här nåmer.